Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, hade jag stannat qvar i mitt fädernesland,
der jag var känd, snart sagdt, af hvar man. Det
obetydliga goda jag här gör, förblifver, liksom jag
sjelf, insvept i mörker.”
”Hvad nytta gör dig nu denna lysande
uppfostran, dessa mångfaldiga resor?”
”Jag har lärt känna wverlden;” blef svaret,
och en serdeles vigt lades på orden. ”För att rätt
kunna begripa sig sjelf, måste man studera andra.
År, tillbragta i förvärfvande af denna
menniskokännedom, äro perlor infattade i guld. Det är en
skalt, som en gång kommer innehafvarn till godo,
ty han hämtar deraf mången upplysning om sin
egen karakter. Mer än ett fel, som han annars
skulle öfversett eller hållit för obetydligt, visar
derigenom sin rätta mörka sida. Och småningom lär
han sig så att skarpt bedöma sig sjelf. Är det ej
nytta nog? Gifve Gud, att hvar och en finge lust
att lära känna sig sjelf. Vi skulle då snart erhålla
en förbältrad mennisko-stam.”
Detta samtal blef hastigt afbrutet af ett skrik,
som tycktes komma från någon helt nära, dock
icke synlig person. Eremiten rusade upp, liksom ett
lejon, väckt ur sin slummer. En sekund var honom
tillräcklig, för att kasta sig upp på den trädstam,
som låg öfver fallen, och inom ännu en annan,
såg han ett barn, som med ilande fart fördes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
