Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man, då solen står högst på himla-hvalfvet, — och
Eremiten var ännu sysselsatt med betraktande af den
majestätliga synen. Ilela hans själ syntes upptagen
deraf. Nöjet af det sköna natur-skådespelet var
väl tydligt måladt på hans ansigte; blicken hade
dock ett uttryck af en dyster högtidlighet, som
var långt ifrån vanligt hos honom. Ögonen voro
svullna och uppfyllda med tårar. ”Farväl, älskade
nejder!” utropade han med en nedstämd röst, ”som
jag snart ej längre skall skåda; ty i Ödets bok
står det skrifvet, att denna dag är min sista.
Välan, jag är färdig?” Var det en aning, ett slags
vetande af hans nu förestående död? Man känner
det ej. En hvar döme det sjelf af efterföljande
omständigheter.
De återstående papperen undergingo nu en
noggrann rannsakning. Han genomläste dem alla, och
lade dem åt sidan. Några böcker följde sedan i
ordningen, hvilka äfven fingo samma plats som de
förre. Slutligen kom han till den mystiska boken.
Francis öppnade den med ett slags helig vördnad,
och betraktade en stund uppmärksamt dess fint
tryckta sidor. ”Haf tack,” yttrade han omsider,
”för allt hvad du lärt mig. Din vishet har varit
min enda ledsagare. Din tröst var ett Guda-språk ,
som talade till hjertat. Dig förutan, hvad skulle
jag väl varit? Inga profana händer skola vidröra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
