Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin blifvit hörda. Aldrig har den ännu felat att
hos åhörarn efterlemna en sakta rörelse i hjertat,
eller i ögat en tår. Liksom Desdemona sjelf
betagen af den gudomliga musiken, släpper guitarren och
utbrister i tårar, så hänfördes också Eremiten af
sina känslors styrka. Den sista kupletten förmådde
han icke sjunga. Rösten lydde ej mer, handen föll
stelnad från strängarna. De sista tonerna dogo
liksom &ols-harpans aftynande ljud, eller det
sofvande barnets djuptdragna suck. Hvad är detta,
som har en sådan verkan på oss? Vi begripe det
ej, men våra ögon fuktas, oss ovetande, af tårar.
Det dröjde en längre stund, innan han
återkom från denna rörelse och ännu en gång kände
det lugn, som så länge gifvit honom kraft att
uthärda lifvets många stormar. Först småningom
plånades ur ögat det sorgliga uttrycket, och en
stilla mildhet intog dess rum. De som sågo
höonom strax derpå lemna kojan och vandra ner åt
stranden, anade ej att samma mans känslor några
få ögonblick förut varit uppdrifna till dét "högsta.
De skulle snarare ansett honom för en iskall,
känslolös varelse, som hvarken jord eller himmel
förmådde uppvärma, som föraktade allting och
hatade till och med sig sjelf. Tans ansigte bar
stämpeln af undergifvenhet; månan på den molnfria
him
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
