Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tomahawk har för första gången i din lefnad
bedragit dig. Den träffade djupt som vanligt, ej din
fiendes, men din egen broders hufvud. Du måste
dö, Saloueh, och innan dagen återvänder, är du i
Vestern hos våra fäder.”
Saloueh svarade icke, men uppreste sig med
värdighet och öfverlemnade sin person frivilligt,
utan motstånd, åt Meihammoh. Utan att hindras,
kastade han sin båge på axeln, och utdrog sin
tomahawk ur stubben. Så beväpnad trädde han midt
ibland dem och uppmanade dem att snart på
honom verkställa det straff han visste sig väl
förtjepa. ”Min broder är ej mer,” yttrade han, ”denna
hand bestraffade hans falska uppförande. Han
förtjenade att dö; jag förtjenar det ej mindre.”
”Din begäran,” svarade den gamle Indianen,
”skall blifva uppfylld medan mörkret varar. Gör
dig färdig! denna natt skall du få börja din långa
färd. Vänner, bereden honom!” — Med dessa ord
befallde han hopen att sätta sig i rörelse, och sjelf
ställde han sig i spetsen; efter honom gingo några
Indianer, en och en i sender, derpå Saloueh, och
sist åter andra Indianer, som slutade tåget. Det
gick genom en tät skog, under ett ohyggligt tjut
och skrål, som tjenstaktiga genljud skyndade sig
att upprepa, så att hela trakten deraf dånade vidt
deromkring. Intet läte har en så vidrig effekt på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
