Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. kap. Planen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
liga gods, åtminstone till fjerdedelen deraf; ty — hon
hejdade sig och säg hastigt upp — är det icke så?
herrarne äro ju inalles ända till fyra bröder?
»Ja. fyra,» svarade Robert och såg dystert ned i
golfvet.
Var icke så melankolisk. Alla äro vi dödliga, och
ingen känner ännu så noga försynens vilja. Det är
alltid godt, till en hörjan, att hafva Ekolsund i sina
händer: skulle också dessa händer nu så länge vara
åtta, i stället för blott två. Tro mig säkert: de kunna
lätt blifva endast två.
Fru Björnram fattade med dessa ord sin väns
händer, sparkade som hastigast litet åt sidan släpet på sin
grå sidensargeklädning, som dervid gaf tillkänna ett
lindrigt frasande mot golfvet, och förde sin gäst fram
till ett bord vid fönstret. Del händer stundom, alt
rätt sluga personer tillika äro ganska vidskepliga! sade
hon med en egen glädje till sig sjelf.
Drick! yttrade hon högt, och ifyllde ell kupigt grönt
glas med hochheimer.
Min vän har gått för myckel i eftermiddag, fortfor
hon. Ni är upprörd och behöfver slärka er! Detta
’ vin är icke elakt. Försök!
»Men drick mig då lill, hennes nåd!»
Jag är fruntimmer.
»Jag är öfvertygad derom; men hvad skadar del?»
Fru Cornelia framtog ett litet spetsigt desertglas och
fyllde det till hälften. Skål för Ekolsunds
återtagande! och . . och . . till sluts ensamt för er räkning!
sade hon, och höjde sitt glas med en vänskapsfull
blinkning.
Gref Robert Augustin förde under djup tystnad, men
med strålande ögon, brädden af sill stora, breda hoch-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
