Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. kap. Planen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
»Jag åderlåtas? Jag känner ingen hufvudvärk.»
Men jag behöfver en half jumfru af erl blod.
»Mitt blod?»
Ja. Jag säger ännu en gång: porträttet ensamt
skulle icke verka. Har fröken Hedvig nånsin sett er?
»Hedvig Taube har visst någon gång i förbigående
sett mig,» svarade han, och vände sig oförmärkt åt
sidan, liksom för att dölja en del af sitt ansigte.
Den skarpsynta fru Björnram upptäckte i alla fall
en lindrig rodnad, som hastigt gendrefs af en ännu
starkare blekhet på grefvens kinder.
Akta er! hviskade hon halfhögt.
»Säger ni nu, att jag skall akta mig? Hvad menar
ni, fru Cornelia?»
Jag menar, att . . . att ni skall vara utan all
fruktan. Vet ni, om fröken Hedvig har något tycke för
er? Har ni vexlat många ord med henne?
»Intel!» utbrast Robert Augustin med en säkerhet i
rösten, som nästan förekom den sluga trollpackan litet
tillgjord.
Nånå, fortfor hon; jag gör icke dessa frågor af
nyfikenhet, utan af nödvändighet. Akta er emellertid
för konungen: han blir svartsjuk i samma mån som han
åldras.
»Store Gud! men jag försäkrar er, madame! att hans
majestät vet ingenting härom.»
Var också trygg för mig: jag skall icke låta gamle
Fredrik veta något. Men jag ville endast varna er.
Ni mins hvad som hände den stackars
underofficeraren ?
»Han, som skickades ut i ett ärende till — jag
mins icke rätt — till Ladugårdsgärdet, tror jag, och
der träffades af en beställd kula, emedan han var fästman
tUrr. pä Ekolt. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
