Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. kap. Sällskapet på Stortorget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag hederligt: kom! Allons, allons, chiens de l’enfer!
allons, mes amis!
»Jag vet ej hvad ni pratar, min vän!» utbrast grefve
Clas Thott. »Jag säger er ännu en gäng, att ni är
befängd.»
Intet dröjsmål nu vidare, mina herrar! ropade
Robert. Sticken in edra svärd, och följen mig. Jag skall
föra herr — jag vet icke hur jag bör titulera — men,
nogaf, jag skall föra er till von Pahlen.
Den gode Tysken brummade ännu något, men fann
ganska klokt att gå i en anförares fotspår, som skulle
leda honom till sin väns och förmans befrielse.
Jag heter von Drachenmilch och är fänrik i min
nådige landtgrefves, konungens tjenst! sade han, stack
sabeln i skidan, och räckte den fremmande sin hand.
Robert Augustin förde sällskapet utför brinken, och
man befann sig snart på Westerlånggatan. Här vek
han med de öfrige af till venster, och kom efter en liten
promenad till en port, som bar upp till den
beryktade »Solens Morfar»: namnet på en spelklubb af stor
inflytelse, eller rättare ett öknamn på värdshusets värd,
hvarefter klubben sjelf i hvardagstal bekommit sin
titel.
Men innan vi kunna omtala hvad här tilldrog sig på
tisdagsnatten, måste vi först se oss litet omkring på
något nyss föregående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
