Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. kap. Riksgrefvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
på von Pahlen, hvars öppna anlete tillkännagaf en
hastig rörelse.
Utan att låtsa märka denna, tog Robert Augustin
ett papper och en bredvid liggande blyertspenna,
hvarmed han till sitt nöje ritade hvarjehanda tvärstreck
och fantasibilder. Von Pahlen besåg dem och log deråt.
Nu började Robert rita bokstäfver; och likasom för ro
skull skref han »Hedvig Ulrika» den ena gången efter
den andra, så att detta förnamn alldeles öfversållade
papperet.
Von Pahlen såg naturligtvis också detta. Men utan
all förlägenhet, tvärtom med den uppriktigaste och
gladaste uppsyn i verlden, tog han pennan och skref
»Taube» såsom efternamn till alla dessa förnamn.
Slutligen tecknade han i ett hörn: »den 30 oktober.»
Hvad? utbrast Robert, ni känner delta fruntimmer?
»Skulle jag ej känna henne? Hon är nordens
skönaste ros.»
Har varit, menar ni.
»Nej: är, säger jag.»
Så! Hvar har sin smak.
»Grefvinnan Taube är tjuguåtta år; hon blir
tjugu-nio innan kort.»
Den 30 oktober, ja! Verkligen? Ni är mycket
väl hemma i våra Svenska angelägenheter, herr von
Pahlen.
»Hvarför icke? Jag har mina skäl.»
Men likväl måste ni medgifva mig, att ett
tjuguåtta-årigt fruntimmer icke är en aderton års blomma.
»Betyder här ingenting. Fröken grefvinnan Hedvig
Tau . . men förlåt mig, ni känner henne kanske icke?»
Åhjo; någol litet. Icke mycket dock, tillade gref
Robert, och sväljde ånyo en djup förargelse öfver att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
