Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. kap. Ett svart Utkast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
»Sade jag? Det är också sant; ty denna gång har
jag nyligen hitkommit.»
Ni har således varit i Sverige en gång förr?
»I fjol som hastigast. Äfven då i min konungs och
landlgrefvcs höga tjenst.»
Väl! Nu förslår jag aili, slöt Robert Augustin, steg
upp under djupa tankar och slog flera slag öfver golfvet.
Jag är er mycken tack skyldig för er förklaring, herr
löjtnant. Jag kan nu icke hysa några elaka tankar om
er. Jag är förtjust öfver att hafva gjort er bekantskap.
Här skall jag lemna er adressen på den målare ni
önskat er. Jag har Väl icke sjelf ännu försökt denna
artist; men jag känner genom ryktet hennes skicklighet.
Han uppskref: Mademoiselle Agnes Pasch, Drakens
gränd.
»Jag tackar!»
När ämnar ni låta måla er? fortfor Robert.
»Ju förr desto hellre.»
Ni måste säga till något på förhand; ty mademoiselle
Pasch är mycket upptagen.
»Jag skulle vilja låta saken ske i morgon.»
Då måste ni säga till i eftermiddag, eller i afton.
»Ni har rätt! Jag går på ögonblicket. Men hvar
år Drakens gränd?»
Vid Skeppsbron.
»Jag är så okunnig i Stockholms geografi!»
Det faller mig något in, herr von Pahlen. Jag bör
på något sätt återgälda nöjet af alla de förtroenden, ni
varit så god och gifvit mig. Kom och följ mig: jag
skall visa er vägen till Drakens gränd. Likväl har jag
ej lid sednare på dagen. Går det an att gå nu genast?
»Förträffligt! Jag är i ordning,» utbrast löjtnant
von Pahlen, sprang upp från sin stol och grep sin bält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
