- Project Runeberg -  Herrarne på Ekolsund / Första delen /
76

(1847) [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. kap. Efterforskningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

de önskade höra; så begriper man, all i privata
slags-nål sabeln kunde dragas ulan synnerlig svårighet både
på gatan och i rum, såsom det nu hände hos solens
broder vid Westerlånggatan. Sådant skedde äfven här
för att afpressa utsagor om hvad man önskade veta från
alltför tystlåtna munnar; och dylikt ansågs då helt
enkelt, all »bruka pampen», hvilket alltid utgjort en
adelig öfning.

Herr Weslerfelt stack hufvudet ut genom sin port,
för att efterspana orsaken till det förfarliga bullret.
Han såg ålta personer straxt utanföre, men tyckte del
var för sent att taga emot fremmande. Med all
höflighet bad ban dem derföre nu ursäkta, och draga för
f-n i-våld.

Den gigantiskt långa Tyske fänriken von
Drachen-milch kastade vid dessa ord sina ögon på sin ledsagare
till delta hemvist, gref Robert, och tycktes med den
koleriskl brinnande blicken vilja säga: jag förstår!
Straxt derpå tillade han munlligen: »denna helvetes
vard vill icke släppa oss in i sitt näsle, emedan det
förmodligen är här som von Pahlens och konungens
ovänner, hvilket vill säga ett och detsamma, instängt
min vän, Sebastian von Pahlen?»

Alldeles så är det, förklarade Roberl Augustin. Jag
såg von Pahlen gå in här i afton; men han har icke
gått ul. Jag har derföre varit mycket orolig för
honom; jag har redan elt par gånger klappat på, för att
inkomma och utsläppa min vän. Men förgäfves! Det
var då jag i min ångest gick gala upp och gala ned,
saml slutligen IräfTade er, redlige, tappre män! och jag
anropade er, alt lemna mig ert bistånd till min väns
befrielse, såsom ni redan hört.,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acekolsund/1/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free