Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. kap. Marie Susanne, budbärerska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
»Rasande, ja. Men huru kan del annorledes gå,
när man vill försöka stänga in någonting så ofångbart,
som en ung vacker löjtnant, af prima sorl?»
Till saken! Jag gissar redan, alt den förhexade
kammarjungfrun från fröken Taube varit framme och
visat sig. Jag är olyckans man, om jag icke kan
förekomma allt detta. Men, min bästa herr värd! säg
mig likväl, efter allt hvad vi öfverenskommit i denna
sak, huru har ni kunnat tillåta ett ungl
fruntimmer ....
»Jag har ej tillåtet del ringaste: på lif och salighet!»
Huru har då den salans mennisk . . .
»Yttra ingenting sådanl der, herr grefve. Till en
början är det orätt af er, alt kalla mademoiselle Marié
Susanne kammarjungfru; ty hon är mycket snarare en
confidente, ett sällskap, en dame d honneur hos fröken
Hedvig . . hos riksgrefvinnan von Hessenstein, ville
jag säga.»
Hon må vara hvad hon vill och kan, så afskyr jag
och förbannar den händelsen i alla fall, alt hon
lyckats råka von Pahlen.
»Herr grefve!» fortfor värden med slugl plirande
ögon: »den der mademoiselle Marie Susanne är den
utmärktaste skönhet. Hennes hår glänser, men hennes
ögon glänsa ännu mer.»
Det hör icke hit.
»Hennes kinder hafva en bländande rodnad, men
hennes armar och hals äro hvila som tusenskönor; nej,
som alabaster: del är hvad jag ville säga.»
Det hör ej hil, förunderliga karl! Huru slapp hon
in till von Pahlen?
»Och hennes ädla, vackra, något dystra kanske, men
alltid glimmande och innerligt intagande ögonkast vittna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
