- Project Runeberg -  Herrarne på Ekolsund / Första delen /
105

(1847) [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. kap. Guerillakriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105

Trygg och godmodig stod den Tyska fänriken ännu
allt qvar på samma plats, der han nyss ställt sig på
fötterna, lian stampade blott ell par tag i marken,
för att eflcrkänna, om den bar honom. När han märkte
del, sade ban sakta till sig sjelf: »Jorden är säker och
fast: här är icke Gehenna.’»

Oaktadt de häftiga och grofva ordalag, hans läppar
fåll en med den lidens militär oskiljaktig vana atl
nästan oupphörligt utösa, var dock von Drachenmilch i
bollen den lugnaste, ärligasle och bästa själ. Han
ville knappt djefvulen ondt; utan när han såg denne
rünna bort ifrån sig, blickade han efler honom med en
viss saknad. »Tartciffel!» mumlade han och slrök sig
om mustascherna, »så bär midt i natten var delta ett
bjert och bra äfventyr för den som icke sofver. Säg
dock: hvart tager den f-n nu vägen? Jag satt rätt
mjukt och godt.»

I detsamma nalkades del öfriga sällskapet, som nu
ändtligen lyckats för det mesta befria sig från hundarne
och de öfriga odjuren.

Månen hade småningom uppkommit på den skära
nallhimmelen, och belysle staden redan så mycket, att
man med tcmlig beqvämlighet kunde skönja hvarann
på gatan, och hålla trefligt samspråk.

»Hören mig, mine herrart» sade fänrik von
Drachenmilch: »J märken nu alle huru vi blifvit nesligt
bedragne at den skälmen, som vi träffade på
Stortorget, och som skulle föra oss till von Pahlens fängelse.
Aili var lögn, list och fanskap. Men vi skola (aga
en lysande hämnd. Vi skola ännu en gång besöka
della ovärdiga värdshus, som i sina källrar icke hyser
utsökta viner, men utsökta troil. Mins ni, all den der
solvargen bjöd oss på ell par bålar i förlikning? Vackra
iicrr. i>d Ekot». b

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acekolsund/1/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free