- Project Runeberg -  Herrarne på Ekolsund / Första delen /
122

(1847) [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. kap. Ämnet för Bröders tvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

121

sig också aldrig fruntimmer; jag påminner mig det.
Hon målar då blommor: lörnrosor, liljor, jasminer?

»Nej! har jag sagt dig. Men du vill icke förstå mig
i afton; det gör mig ledsen; ty just i qväll, skall jag
säga dig, hade jag något att säga dig.»

Älskade Susanne! förlåt mig — sade han och tryckte
sin fästmös sköna hand till sina läppar. Jag hade dig
för mina Ögon, Susanne, och kunde derföre ej med nog
uppmärksamhet uppfatta mademoiselle Pasch. Det är
således afgjordt: hon målar hvarken väggar eller
blommor — men ändå?

»Kan bon icke få lof alt vara porträttmålcrska?»

Äh, min Gud, hvad hör jag? Jo, det får hon visst.
Det kunde jag aldrig ana. Hon gör afbildningar af
personer? Det måste vara en konst, som öfvergår alla.
Jag har aldrig hört talas om mamsell Pasch: men det
bevisar ingenting, ty jag är en okunnig varelse,
Susanne. Och hon är således här för att porträttera er?

»Visst icke.»

Jag är då dömd, att i afton ej göra annat ån misstag.

»Men du skall och måste i alla fall göra bekantskap
med mademoiselle Pasch. Slig in! Mamma väntar

oss.»

Gref Glas trädde in och gjorde sin förbindliga
helsning, så väl för fru Cederlöf ånyo, som för ett
fremmande fruntimmer, sittande i soffan vid den andras
ëida. Fru Cederlöf föreställde honom för henne.
Mamsell Pasch tyckles ej fästa någon uppmärksamhet vid
namnet, men ansigtet undgick deremot ej hennes
kän-narblick, oaktadt hon var för belefvad alt plåga genom
alltför tåla ögonkast, hvilka kunde förundra.

Tiden var sådan, att man intog en liten lått supé,
och inledde derunder bekantskapen genom allmänna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acekolsund/1/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free