Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. kap. Ämnet för Bröders tvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
ITan vill hafva Ekolsund.
»Hm. Det hör jag.»
Tycker du icke det är nog!
»Vill min bror då också hafva dig, Susanne?»
Ah, min store Gud! var det åt det hållet dina
tankar gingo, Clas Thott? Nej, derför kan du vara
säker. Hvarken vill jag hafva Robert Augustin, ej heller
han mig. O Gud: nej. Det måste vara på någon annan
väg, han har i sigte att gå till Ekolsunds eröfrandc.
»Hvilken väg således?»
Det vet jag icke alls ännu. Men jag, och du
sjelf, måste vara högst angelägna att lära känna hans
afsigter; ty . . .
»Store Gud! min bror och jag skola således genom
detta förvandlas till tvenne gifna och afgjorda tiender?
Del sköna Ekolsund skall blifva gjordt till ämnet för
bröders tvist!»
Utan tvifvel: och det kan icke hjelpas! utbrast Marie
Susanne, med allt det beslfimda i en läck flickas röst.
Det är visst icke väl, att bröder blifva ovänner, tillade
hon; men bröder hafva ej sällan tvistat, och det ser
ut i historien, som om delta ofla skulle vara på något
sätt oskiljaktigt från sjelfva det patriarkaliska och
familj-lifvet. Nåväl, Clas Thott! vill du bereda dig till denna
kamp? Den gäller icke blott mig, och dig, och vår
framlid, och våra . . .
En hastig rodnad, lik lågan af en ny, färsk, men
mycket mild och vacker eld, uppflammade på grefvens kinder.
Utan, fortsatte hon, det gäller riksgrefvinnan. Jag
har mina grunder, såsom jag sagt, men dem jag ej ännu
kan omtala, att din bror bereder sig till anfall — till
något slags anfall, säger jag — på sjelfva Hedvig
Taubes person.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
