Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. kap. Mötet med en Obekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
liga följeslagare. Men sådant stod ej skrifvet på ödets
blad.
När man kommit öfver Herculis gränd, vidtog den
del af Smedjegalan, der husen blefvo smärre, lägre
och utgjorde verkstäder med bakgårdarne vända mot
Brunkeberg. »Mannen måtte väl vara någon smed,
bjulmakare eller svarfvare, som bor här, och i Guds
namn går hem och lägger sig,» tänkte gref Thott, och
väntade alt få se sin objudne följeslagare vika af, in i
någon port. Men alls icke.
Likväl, som husen här voro obetydligare till
byggnaden, hindrade de ej så mycket dagern från
himmelen, utan månen sken nu bättre in på gatan.
Oförmodadt log vandraren upp någonting ur sin ficka,
utvecklade det, bandi del om sin ball, och lät det falla
ned framför sitt ansigte.
»Förlåt mig, nådi’ herre, all jag sätter florshufvan
på mig; men jag har svaga ögon, och tål icke
månsken ,» sade den obekante med en narraktig brytning på
rösten.
Det rör mig icke, svarade gref Thott. Gå ni er
väg, det är det klokaste.
»Min väg, ja. Det är den jag går. Hvart tänker
herrn sig?»
Hvart jag tänker mig? Näsvise! utbrast gref Robert.
»Ja, förlåt frågan, min allrauådigaste; min väg är
alldeles densamma, som herrns: får jag derföre icke
veta herms väg, så vet jag icke sjelf hvart jag
skall gå.»
Den fremmande steg nu alldeles utmed grefve Tholts
sida.
Är ni rasande? Eller hvad är det ni behagar prata?
Hvad angår er min väg, min vän? ropade gref Thott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
