Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. kap. Broderlig Undfägnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Aha, ingen värre händelse? Men hörpå, Tage Thott!
du är icke mält. Du skall smaka på mina Ostindiska
likon till efterrätt. För sådant måste man vara tacksam
mot König & kompani.
»Hvad ser jag? insyltade? från Canton? — Robert!
den, som nånsin kallar dig bornerad, skall möta mig i
Carlbergs park, på stilett eller lodbössa.»
Ät ett par fikon till, så är du min bror!
»Jag säger, alt jag skjuter den, som förtalar dig,
min bror. Det sista och bästa, som alla dessa
socker-söla fikon ändå fordrade ofvanpå — ty de äro horribelt
sliskiga — skulle vara ett glas lallstrunt.»
Men jag har icko öl. Jag brukar det icke. Här
ett desertglas fin ratafia! del är vida hällre.
»Hå ja; så här dags. Hvad har du der? Det ser
också kinesiskt ut?»
Det är syltad ingefära. Den är ännu sötare.
»Ousch! den öfvergår allt begrepp. Jag förstår icke
Kincserne, som älska så hiskeligt sött. De äro i alla
fall några skurkar, som narra på Europeerna dylika
kramsrätler.»
Vill du ej hafva ett glas mumma ofvanpå?
»Mumma? sådant de brygga i norra backen utanför
St. Olofs kyrkoherdehage? Ack, om du viste huru
jag brukar gå dil! Det år ett gudaställe.»
Nej, min mumma är icke från Norrbacka. Ja, dess
värre! den är slut, ser jag. Tag då till valet ett halft
, glas osquebad af det här slaget, som är kung Fredriks
mest älskade, när han reser ut på jagt. Vi kunna
anse oss som på jagt i nalt, Tage Thott, håhå! icke
sant?
Robert Augustin nalkades med den finl lackerade och
med guldkanter omgifna deserlbrickan i handen Lill sin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
