Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. kap. Det tredubbla Äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Jag skall icke så noga säga, svarade denne med
osäker röst.
»Nå, han är icke hemma? lika lappri. Jag går in
ändå. Läs upp hans rum åt mig flux! Ställ dig
derute på gatan, Didrik, och vakta skrinet, medan jag bär
in delta fruntimmer. Jag går i ögonblicket tillbaka.
Du får ej vika ur stället.»
Ake fattade den afdånade fru Bonauschiöld i sina
armar och bar in henne i sin brors rum. Han satte
henne här i en soffa. Hon slog icke upp sina ögon.
•Min nådiga fru, vakna för alla gudars skull!» utbrast
Ake Thott, till hälften förargad öfver den i hans lycke
onödiga och endast tidsödande dåningen.
Men den vackra lagmanskan slog icke upp sina ögon.
Dessa stora, klara, djupblåa källor för så mycken
godhet ocb behag voro slutne i natt.
Ake Thott gick till ett bord, slog i elt glas vatten
och nalkades soffan. Han förde glaset till sin
värdinnas mun.
»Det här är ängsligt,» sade han lakoniskt, såg åt
sidan, strök sig om de stora mustascherna, och blickade
vresigt på föremålen, så godt han kunde se dem.
»Hvar skall jag hitta en doktor i mörkret? Jag kan
icke slå så här. Jag måste tillbaka till fru
Bonau-schiölds hus, för att . . •
! detta ögonblick gaf ändtligen den afsvimmade
tecken till lif. Hon slog upp sina ögon, och det första
som mötte henne var anblicken af den trofaste vännen.
Hon reste sig sakta upp och mottog det glas, som bjöds
henne. Jag har haft en svår, en ganska svår dröm,
sade hon med ett mildt småleende mot sin bistra
tillbedjare.
»En dröm, min nådiga fru?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
