- Project Runeberg -  Herrarne på Ekolsund / Första delen /
203

(1847) [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. kap. Von Pahlen ute

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

203

deremot låg på venster vid en af tvärgränderna ned
åt Lilla Nygatan; så hade ban för egen del troligen
icke alltför mycket alt frukla. Han ville likväl träda
närmare, för alt utröna huru allt förhöll sig, och
kunde så mycket ledigare vara till andras Ijenst. Von
Pahlens romanliska sinne kom i högsta skakning; det
gick i vällning. Med en lika hjerllig som smickrande
vändning, påstod han, alt i Sverige allting vore
karakteristiskt, och alt sjelfva eldsvådorna egde ett
skaplynne, hvarigenom de på ett underfullt och
högnor-diskt säll afstucko från dylika olycksfall i andra
länder. »De äro mycket större, högre, ulhålligare,
starkare, längre . . ja, hey Gott!» ulhrast han med en
värme, som gränsade till cnthusiasm. Gref Clas hade
icke varit viltnc till utländska eldsvådor, helst han
aldrig sett sig om utrikes; men de svenskas slyrka och
uthållighet log han, prosaiskt nog, blott såsom en följd
af cldsläcknings-anslallernas svenska hållning. Ehuru
väl denna också kunde vara i sill slag karakteristisk,
ansåg han det utmärkande häruli ej lända silt
fädernesland till vidare heder; dock teg han härmed af
patriotism, och giäddes innerligt åt de höga utrop, han den
ena gången efler den andra förnam från den liflige
utlänningen. Von Pahlen, med sitt djupa tycke för skön
konst, fann icke mången sak i verlden så mahlcrisch,
som en riktigt ansenlig vådeld; och alla de
lusenfaldiga, brokiga, vilda uppträdena, som dertill måste
utgöra ett bihang på galor och torg, hvad kunde han
kalla också dem, om icke pittoreska? Han viste nog,
att många ohyggliga fasor, ja, till och med
ledsamheter, vidfog*ade ban, medföljde för de menniskor, en
sådan händelse närmare rörde; men hjelpen deremot
■låg i de allmänna inrällningarne. Ilan ville således,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acekolsund/1/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free