Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. kap. Eldsvådans orsak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven han kunde icke upptäcka sin på gatan
lemnade vän.
»Vi skola gå några steg längre fram,» sade han.
»Jag har bedt von Pahlen stanna här, och han kan
omöjligen hafva begifvit sig bort. Låtom oss gå hitåt.»
Aha, du vill locka och bedraga mig! ropade von
Drachenmilch till gref Thott.
I delta ögonblick upptäckte denne sin vän von
Pah-lens gestalt ell stycke ifrån, på andra sidan om gatan.
Men han stod icke stilla, såsom han skulle, utan
syntes tvärtom invecklad i samtal, eller handgemäng,
eller tvist, eller vänskap, med ett par personer; och skred
tydligen bortåt.
»Ser ni honom?»
Ja, jag ser min landsman! ulbrast von
Drachenmilch. Nu är du min trogne man, jag litar på dig.
Du har icke ljugit, Thott! kom. Ser jag icke orätt,
så behöfver oss von Pahlen derborta; vi måste skynda
till hans undsättning. Ja — se så — se ej på
lågorna! låt det brinna. Det blir bara aska af bela det här
huset, i alla fall. Djefvulen har så velat. Men,
sedan det blifvit jemnadt med jorden och aili sot
bortburet, skall jag låta här uppbygga ett nytt hus. Ty
jag skall gå till kungen derom. Tro mig, och var
lugn. Kom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
