Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. kap. Bortgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
Von Pahlen sade: »jag känner ingen ro, förrän jag
erhållit de upplysningar jag äskat. Låtom oss gå, ju
förr desto hellr».»
Gref Clas bjöd honom sin arm. Han afslog den;
visserligen ej med ohöflighet, eller med yttre tecken,
men han, helt enkelt, lät bli att (aga armen. Han
skred framåt gatan, förnäm och sluten. Det var
likasom om han tänkle: alla jag ser här i staden vilja
bedraga mig! Dock begick han ej den ohöfligheten —
man skulle kunna säga: den nedlåtenheten — all ens
yttra detta.
Likväl behöll han, under gåendet, sin plats emellan
grefvarne Clas och Robert. Tage Thott gick vid den
sednares sida.
Fänrik von Drachenmilch stod ett ögonblick stilla,
såg efter de bortgående och runkadc under tystnad på
hufvudet. Det kränkte honom, att finna sig så alldeles
förbigången.
Man frågar ej efter att hafva mig med? sade han
till sig sjelf. Der Tcuffel! jag hade visserligen ingen
förklaring all afgifva: men blir der tvekamp utaf, så
tror jag icke alt jag skolat vara öfverflödig.
Han kastade en lång blick efter von Pahlen, hvilken
vid bortgåendet icke bevärdigat honom med någon.
»Jag går med ändå!» sade den gode Tysken. »Jag
skulle kunna komma all behöfvas. Wir werden sehen!
är konungens valspråk, och mitt.»
Von Drachenmilch höll sig dock på afstånd. Han
ville icke besvära de höga herrarne genom att gå dem
för nära.
Fortsätt! ja, fortsätt, godt folk! sade han med en
nick åt eldsläckningsarbetarne, jag skall nog återkomma
i lid. När aili här först blifvit grus och aska, blir det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
