Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. kap. Kron-Lotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
»Skämta icke, Jeana! Vi, dragoner, kunna slåss
bättre än du tror, fattiga mormor. Det kommer bara
an på, om någon förslår att göra oss vreda. Men hvad
de Gaspolinska karlarne beträffar, tog herrn sjelf, när
han for, så många med sig, som han vågade, för att
icke lemna sitt hus här i staden öde, och . . . huru
skall jag säga? .. utan försvar. Derföre har ban nu måst
skicka efter oss, då han behöfde flera man.»
Alltså äro här dock karlar qvarlemnade i staden?
erinrade Bakelse-Jeana, utan att låta märka all den
vigt hon lade vid dessa ord.
»Ja, några: han kan icke låta sitt hus stå utan vakt
och säkerhet, kan du begripa, mormor, i sådana tider.»
Nenej; men hvad fruktar han för?
»Herr Gaspolin är rädd för tjufvar, kan du tänka;
och deri gör han rätt. Ilan har mycket gods, som
mormor vet, och ban vill icke man skall stjäla ifrån
honom.»
Del är klokt, svarade Jeana med en nick och ell
förtroligt leende. Men så myckel, som herr Gaspolin
måste hafva att vakta, behöfver han visst många, många
man dertill?
»Fyra man, eller fem, om jag vill räkna Anders
för karl. Det är ganska litet (ill vakt för elt så stort
hus,» slöt Lotta.
Fyra man? tänkte Bakelse-Jeana. Godt, att jag Gck
veta det. Ja, det är icke mycket, sade hon högt; och
jag undrar på herr Gasp, det får jag säga.
»Du vet icke hvad som har händt i natt, du lilla
bakelsemormor? och det skulle jag icke tala om för dig,
om du ej sjelf vore Gaspolins gudmor, liksom allas vår
mormor. Ty del vore oförsvarligt, alt yppa ställningen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
