Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. kap. Kron-Lotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
»Ack, tro icke ständigt ondt om mig!» utbrast flickan,
med de mest bedjande blickar på mormor.
Ja, ännu vet jag icke bvad jag skall tänka: det får
jag säga.
»Så hör då: hör då! Herr Gasp hade på Stora
Nygatan i natt funnit en penningkista, som vaktades vid
ett hus af en ung person ...»
En flicka, som du?
»Ack nej. Det var icke en flicka; och framför allt
ej en flicka, som jag!»
Nå, då var del en pojke, kan jag tro?
»I min mening var ban en betjent: en god herres
betjenl!» utbrast Kron-Lotta med en hög färg, hvilken
lik elt hastigt sken spred sig i blicken, och gaf en
förvånande glans åt kinderna. »Ack,» tillade hon,
likasom för sig sjelf, »en sådan person är en lycklig
menniska, fast ban denna gång råkade litet illa ut.»
Det kan hända den bästa. Hvad gjorde Gasp med
honom ?
»Han log honom med sig.»
Åh? Ja, jag påminner mig detta hans sätt: jag vet
orsaken.
»Han kunde ju hafva tagit godset och penningkistan,
rätt och slätt, och lupit sin väg? Men så gör han
sällan. (Jtan han tog äfven honom, som på gatan stod
bredvid penningkistan, och förde honom med sig,
kallande honom en tjuf, hvilken han varit tvungen att gripa.»
Hahaha! jag känner delta: del är hans bruk. Herr
Gaspolin tar tjufvar; och det de slulit, tar han blott
för att återlemna åt »rätta egaren», när den kommer
och intygar sig; då han vill hafva en liten skilling i
vedergällning. Han drifver detta som en riktig
hand-tering, och han låter stundom folk få igen hvad de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
