Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. kap. Kron-Lotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
till vattenporten, lade del i bat, log karlar med sig
och rodde till sin kula vid Kungshatt.»
Det var ju ganska klokt gjordt?
»Ja visst; men hör nu på det dumma. Han tog
äfven på den resan med sig honom, som han skällt för
tjufven, mesen, stackarn, kanaljen.»
Hvarföre skulle ban föra honom till Kungshatt?
»Ja, säg del? Det kom deraf, att han ville Yara
for mycket slug.»
Jag förstår. Såsom det väl utgjorde en stor skatt,
som han tagit, måste han vara angelägen, att alltid
hafva tillhands sjelfva tjufven, som han funnit bredvid
på gatan, för att genom uppvisande af denne också
kunna försvara sig inför folk, om det kom så långt
som till att blifva sak af.
»Det var herr Gasps uträkning, ja.»
Och så tog han den unga, vackra menniskan,
be-tjenten, mesen, kanaljen, stackarn, med sig till
Kungshatt, hahaha!
»Meni ser mormor, det var ingen mes, det der.»
Det kan jag nog tro.
»Han hade måst vika för Öfvermakten, och när de
buro honom bunden till hand och fot ner i båten, hur
skulle han kunna hjelpa det?»
Nå än se’n?
»Jo, när de i smyg förde ned penningkistan och
»mesen» — ha, minsann! jag vill nyttja de rackarnes
egna ord, dem till spott och skam; ty mormor skall få
höra! — när de förde ned allt det der till stranden
och satte i båt, var det en viss, som i tysthet, i
mörkret, gaf den hitkomne rytande herrn, godsegaren, med
en viok tillkänna hvad Gaspolin förehade . . »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
