- Project Runeberg -  Herrarne på Ekolsund / Första delen /
315

(1847) [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. kap. Clas Thotts förundran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

315

jag ej behöfver veta stort mera om dem, behöfver jag
dock något annat.»

Med dessa ord steg hon fram först till en dörr, så
till en annan, derpå till en tredje, och slutligen till en
fjerde, som ensam hade utanlås, tryckte in vax i
hvardera, och tog sålunda aftryck af nyckelhålen. »Det
här är alltid någonting mycket godt att hafva,» sade
Bakelse-Jeana för sig sjelf, »om jag också ej skulle
komma i behof deraf denna gång. Tjufnycklar får man
på delta sätt: det är nog sant, och det afskyr jag; ty
jag har aldrig stulit, och skall aldrig tillgripa andras
gods. Men när en tjufnyckel brukas för att låsa upp
en tjufs dörr och återtaga hvad han tagit, då är det
som en tjufnyckel icke är en tjufnyckel.»

Hon skyndade, efler denna monolog, alt gömma
sina nyss formade vaxaftryck i kjortelsäcken; ty
Anders Gafvel hördes i antågande och kom också,
visserligen varligt och beskedligt, men dock i egen person.
Sprilsbakelscasken höll han under armen så fogligt och
snällt, som en grå garcon någonsin bär dylikt. Och
likväl utgjorde han i denna stund en ganska farlig man.
Gamla Jeana var högst angelägen, atl sitta trölt och
hostande på bänken vid hans annalkande.

»Se så!» utbrast han med en ton af förargelse,
hvarigenom han ville låta henne känna sin öfvermakt, »kom
nu, besvärliga sockerbagarfabrikörska! tag och bär
åtminstone nu asken under er egen arm.»

Ja, det bedyrar jag, svarade hon fryntligt och
undfallande, alt en artigare karl Lill Gafvel, än dig,
Anders, har jag aldrig sett. Tack, hederliga gosse! — llon
fallade sin ask och vägde dess tyngd mellan händerna.
Nå, käraste Anders, skulle du också under vägen hafva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acekolsund/1/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free