Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. kap. Clas Thotts förundran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
sådant åt andra i så många år, att jag förlorat smaken
derpå för egen del. Kom! nu måste vi fram genom
den här gången, in till hurra-salen.»
Hvad? skola vi gå längre ännu? Är icko Thottcns
rum i gången här?
»Nej.»
Ah — då har jag blifvit narrad! tänkte
Bakelse-Jeana. Men högt sade hon: Hurrasalen? hvad
pratar du, Gafvel?
»Ja, jag pratar mera än jag skulle; men del går så i
fruars sällskap. Stig på, stig på!»
Tänker du nu åter taga lifvet af mig, Anders?
»Det skulle icke skada för en gång, så att du
åtminstone finge känna hur del smakar.»
Nå, hvad är det här! Kallas detta hurrasalen? Det
år väl här Kiksdalershusets innebyggare samlas för att
ropa bravo och hurra åt dig, Anders, när du varit
som excellentast ?
»Riktigt.»
Jag tror det icke är möjligt för Anders alt blifva
ond i dag? Man måste vara en grågås, för att så
kunna tåla allt.
»Nu gäller det, Jeana.»
Hvad? äro vi framme?
»Här i sidokammaren sitter gref Thott.»
Med bom utanför dörren? Det var fasligt!
»Jag tänker, att Gaspolinska inrättningar äro ej att
skämta med.»
Så öppna då och fäll ned bommen, Anders!
»Det aktar jag mig för. Tror du icke, att om jag
öppnade dörren, rusade fången ut? Ty här sitter
ingen godvilligt, skall jag säga dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
