Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. kap. Utgången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
Mälarål bort åt Bergsund. Aborrar tar han helst sjelf.
Men det sker blott aborrtiden.
»Hvad nyttjar han för fiskbragder? Lägger han
nät?»
Det har han icke stunder till, dessa veckor. Han
far blott och sätter ut stångkrokar här och der, om
aftnarne, och så låter han någon af oss fara och vittja
dem på morgnarne, när han för sin person icke orkar
eller ej har lust: såsom i dag.
»Och du skall således ro ut, Bastian?»
Ja, det är min syssla rätt straxt.
»Får du vara länge borta?»
Så länge det tarfvas. Kan jag bara komma hem och
hafva artigt med fisk, så får jag alltid beröm, om det
också har måst draga ut. Det är icke alltid sagdt, alt
man kan vittja hastigt.
»Det tänker jag. Hör du, Bastian, går du nu
genast, så följer jag med ett stycke på gatan.»
Ja, mormor; jag skall blott springa in i
skänkrummet efter nyckeln till bålen. Vi måste alltid hafva
julien läst i dessa tider.
»Hvar ligger er bål?»
Vid Flugmötet.
»Så. Skynda dig, Bastian.»
Den flinka och muntra källarsvennen kom snart åter
till sin älskade mormorgumma, hvilken var den
käraste han viste atl språka med, sedan hans mor dött.
Att gamla Jeana skulle vara kär i sin dotterson, faller
klart. Också var Bastian en af de vackraste och
hurtigaste sjutlonåringar man kunde se: med ljusgula
lockar kring öronen; randig, men alldeles ny
bolstervars-jacka (ty Westerfell höll sina gossar väl), och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
