Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. kap. Utgången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
»Det behöfs ingen. Kasta ut refven ändå, medan
du sitter der och flankerar på vågen; och drag upp
spöet emellanåt, liksom om det nappade.»
Mormor är den, som skall göra alt det nappar för
mig till sluts!
»Det skall jag; farväl, pojke, och verkställ noga allt
som jag sagt.»
Bastian lade från land, med en fryntlig nick.
Bakelse-Jeana begaf sig från Flugmötet, och gick
derifrån, den lilla bilen Munkbrogatan fram, till
lliks-dalershuset.
När hon stod i dess stora ingång och ville inträda
på gården, möttes hon af väktaren, som sade:
»Pass! här slipper ingen in.»
Hvad?
»Nej, säger jag.»
Det klack till i bröstet på Bakelse-Jeana. Hon
kände på en gång den djupaste förargelse öfver att se hela
sin plan misslyckas vid sjelfva slutet, och tillika en
hastig förfäran för vaktmannens så högst oväntade,
afvisande åtbörd. Har här händt något på de ögonblick
jag varit borta? tänkte hon. Men hon repade genast
mod. Hon kastade på portvakten en af de mest
genomträngande, föraktfulla, iskalla och tillika säkra
blickar, som ett menniskoöga kan ega all begagna.
Hon steg ännu ett steg närmare mannen, så atl hon
hade sitt ansigte nästan inne i hans, hvarpå hon
utbrast: »är du bimmelsbefängd, Vargentin?»
Jo det kan hända, svarade han, utan att komma ur
fattningen.
»Nå, känner du icke mig?»
Jo, hvem här känner icke dig, trollpacka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
