- Project Runeberg -  Herrarne på Ekolsund / Första delen /
360

(1847) [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. kap. Utgången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

360

Vargenlin, som ej alllid höll sig i sin port, ulan
stundom, för nöje och ombyte, makade sig några steg
ut på gatan, såg sig derifrån omkring åt alla håll,
och kunde således härifrån äfven skåda hvad som
tilldrog sig nere på fjärden, så fort någon båt kom midt
för galans mynning.

»Hvad?» utbrast han för sig sjelf, när ban uppläckte
Bakelse-Jeana i en bat, i sällskap med tre personer.

»Hm, Is! Anders skall förlora platsen,» yttrade han
lakoniskt och med elt mystiskt leende mol sjön. »Det
är en klok gumma, det der. Men ts, ts, hvad mig
beträffar. Jag håller mig bara i min port, jag, och
liger, och känner intet det ringaste af alltihop. Vi
få se på utgången.»

Efter en otrolig möda, som den trumpne Otto Frank
nedlade till stillande af lupparnes oro, lyckades han
med korn, goda ord och skickliga lämpor, ehuru ej
ulan de suraste miner, dämpa upproret i hönshuset.
Tupparne skreko och hoppade ej mer: hönornas
snattrande aftog, väl ytterst långsamt, men slutligen tego
dock äfven de.

Vakthafvandcn återgick nu till sin plats. Såsom
Bakelse-Jeana haft den omsorgen alt slå igen von
Pah-lens dörr efter sig, kunde Frank ej annat länka, än alt
hans fånge, lika tyst ocb stillsam som under de
föregående limmarnc, befann sig derinne i godt förvar.

Han och de begge vedhuggarne på gården sågo väl
ej vidare till bakelsegummau; men del oroade ingen af
dem. De trodde, att hon stannat någonstädes deruppe
i rummen, och der inväntade sin gråa garcon, med
hvilken de ofta märkt henne föra det bästa gnabb.

Anders Gafvel återkom fram på dagen från Söder.
Han gick genast upp i huset. Han kom till grefvens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acekolsund/1/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free