Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. kap. En oförmodad Seglats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
Och alt du till ny it fosterland vall Sverige, måste väl
vara förklarligt deraf, att konungen här är af din egen
nalion?»
Von Pahlen såg hastigt upp. Ja! inföll han kort,
och leg.
»Emellertid,» fortfor Clas Thott, »är det en verklig
olycka för vår gode konung och hans vänner, alt han
ingen son har, som kunde inlaga’thronen och försäkra
hans nation om en ännu längre, en stadigvarande
lycka här i landet.»
Ja, svarade von Pahlen, och såg ånyo ned. En lin
blekhet — morgonluften var också sval! — utbredde
sig på hans sköna kinder. Du har fullkomligt rätt,
vidtog han, men med saklare röst och ej utan en
ofrivillig darrning på orden: du har rätt 1 Konung
Fredrik har ingen sådan son.
»De små grefvarne von Hessenstein kunna på intet
säll vara att tala om,» anmärkte gret Thott. »De äro
dessutom alltför späde. Och kung Fredrik sjelf kan,
till all skada, ej lefva rätt länge mer. Del är en god
konung. Men hvarken ban eller Hessensleinarne äro att
påräkna till synnerligt stöd i framtiden för utlänningar
från Hessen.»
Ah . . . hvem tänker på Hessensleinarne! utbrast von
Pahlen halfhögt, och med en lon, visserligen afmätt
och skicklig, men ej saknande all tillsats af ovilja.
»Nå, i alla fall . . . von Pahlen! välkommen en dag
ibland oss, såsom en af våra, om del verkligen blir af!»
sade Clas Thott och tryckte kavaljerens hand.
En knappt märkbar tår syntes simma öfverst i ögat
på von Pahlen.
Efter en paus vände han sig åter till Clas Thott:
det varmaste förltoinde lyste i lians blick, ban tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
