Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Hästarne och vagnen höllo utanföre, och man var
alltid beredd alt färdas vidare. Under tiden, medan
man intog det lantliga gungbrädet i denna anspråkslösa
lund och förtärde den uppfriskande mjölken, blickade
man dä och då uppåt landsvägen: man såg på Spånga
kyrka, hvilken med sitt låga torn och korta spets, af
en arkitektur som eljest sällan förekommer i Upland,
låg alldeles utmed Stridsberga.
I ett ögonblick hörde man buller från landsvägen.
Man såg hastigt dit. Det var en annan vagn, som
rullade förbi.
Denna lilla händelse kunde icke väcka mycken
uppmärksamhet hos de begge fruntimmerna.
De fördjupade sig snart åter i det, hvari de blifvit
afbrutna. Det gick här, såsom det icke sällan händer,
att ämnets intagande vigt kom de samtalande alt
förgäta tiden. Fru Bonauschiöld, som, utom hela sin
högre själsstämning, tillika besatt mycket sinne för
ekonomi, genomgick i tankarne med sin vän ett antal
mycket förträffliga hushållsplaner, som hon redan
fattat till förbättrande af ställningen på Ekolsund. Hon
kände väl denna gård mera genom andres beskrifning,
än af egen erfarenhet; likväl hade hon för några år
tillbaka varit der på besök, och då i tysthet gjort en
mängd anmärkningar, hvilka hon fullkomligt påminde
sig. När slutligen de begge damerna stego upp, funno
de af klockan, att de tillbringat nära två timmar på
det angenämaste sätt.
»Min Gud!» utbrast fru Bonauschiöld.
Det betyder ingenting, goda Louise! svarade fröken
Ankarclou. Så mycket säkrare måste vi ju vara, att
Åke hinner dit han önskar emottaga oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
