Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
»Ingenling, det är klart. Men jag ville blott
föreslå er, att icke vid hofvet åt er sjelf begära någon
belöning för henne, i fall hon låter förmå sig att vara
med på balen.»
För er fästmö, herr grefve? jag? Nej!
»Då äro vi fullkomligt öfverens.»
Var så god och stig på förut, herr grefve: jag är
endast adelsman.
Mor Karin Stridsberg emottog på farstubron sina
begge återkommande herrar gäster, under det hon
tillät sig förebrående runka litet smått på hufvudet
öfver deras frånvaro. Den uppsatta mössan, med sina
stärkta band och bandrosor, deltog i runkningen; och
emedan denna värdinna hade aili del obesvärade skick,
som ofta händer värdinnor på landet, när de blifvit
vana att dagligen umgås med resande, så tillät hon sig
att förena ett förtroligt småleende med
hufvudrunk-ningen. »Huru kan man vara så länge borta?» sade
hon och neg för gref Thott, i del hon arligl öppnade
dörren för honom.
»Ja,» svarade han, »jag vet knappt sjelf huru del var
mig möjligt alt gå, när jag gick härifrån för en stund
sedan. Är man mycket orolig derinne?»
Stig in! stig in bara, så får herr grefven se!
genmälde Rännarskedets fée.
»Ja, men . . »
För Guds skull!
»Men man är väl icke ursinnig? Har man icke sagt
den fremmande frun, att jag är hofjunkaren gref Tage,
och alldeles icke majoren gref Åke? Det år min bror
hon söker.»
Men hon tror fullt och fast, att herr grefven år sin
bror. Ingen kan taga henne ur den tanken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
