Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Pouflardin räckte Tage Thott handen till afsked, med
en höghet i blicken, en ädelhet i skicket, som voro helt
och hållet naturliga hos honom.
Hofjunkaren gick, nästan förödmjukad i sin känsla.
Den onde må vara filosof! tänkte han: man ser huru
det slutar.
När han kom ut på den gröna planen mellan tälten,
träflade han ånyo Simingskiöld, skakade hans hand och
sade: »nu är del gjordt, ni skall få dansa!»
Veritabelt?
»Ja, som karlar.»
Präktiga Tage!
»Farväl tills klockan åtta i afton.»
Han gick.
Pouflardin stod ånyo som konung utanför sill
beflaggade tall. Han utdelade nådiga miner, tillät då och
då handkyssningar, smekte lilla Epilion, tillkännagaf
åtskilliga utnämningar, som han gjort,’ och slöt, vänd
till cirkeln af sina hofjunkare: »mina herrar! jag är
betänkt på flera indragningar i riket, men ockå på flera
nya tjensters inrättande. Landet behöfver vallén: vi
lefva i ett torrt tidehvarf : känner ni någon, som skulle
vilja åtaga sig att regna i tre månader, eller sex?»
Bravo! bravo! Allmänt skratt.
Pouflardin såg sig omkring med en sträng blick.
»Tystnad, mina herrar! j glömmeri eder,» sade han
värdigt. »Ingen eger att skratta åt konungen i hans
närvaro. Det är emot den reglerade etiketten.»
Stormande bifallssalfvor.
»Nåväl, du mitt unga och glada hof, som besitter
den gudagåfvan alt kunna skratta ål ingenting: jag må
då slutligen förkunna dig, att jag ingenting har att
säga mera. Skyar berättas draga sig tillsammans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
