Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
(rädde efterst, ehuru hon, såsom klokast om vägarne
här, pekade hvartut man borde vända sig.
Härunder upprepade hon för grefve Clas allt hvad
hon af Kron-Lotta fått höra om tilldragelsen på
Rikg-dalershuset under natten; om skattens bortröfvandc;
om en ung mans fängslande, som man kallade mesen;
om en stor och stark man, hvilken efter Kron-Lottas
förmälande var en gref Thott; om Gaspolins bortfart
med penningkistan; samt slutligen huru den starke
grefven genom Kron-Lottas biträde bekom en båt,
hvaruti han satte efter skälmarne. Hvad som sedan
timat emellan gref Thott och Gaspolins folk här pi»
Kungshatt, vore henne likväl obekant.
»Men det förundrar mig, alt här på landet nu är så
tyst,» inföll gref Clas; »det är som om ingen
menniska funnes på detta land.»
Grefven skall veta, att der vi nu gå, är det
vildaste på ön. Sydvest ut finnas stora och vackra
åkerplatser kring herrgården, och der är också folk.
»Det är klart; men om bandet af de bofvar, visöka,
skall vara här på Kungshalt, så borde väl sådant
höras utaf, i synnerhet om de som bäst ligga i färd med
någon ?»
Jag tycker också, alt här är för mycket tyst.
»Hade Gaspolin många med sig?»
Jag kan icke säga visst huru många man de voro;
men nog skulle jag väl tro fyra, fem eller sex.
»Och min bror var ensam?»
Så berättade Kron-Lotta.
»Och Gaspolin hade ändå sedan behöft skicka hem
efter undsättning?»
Ja; det är ju märkvärdigt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
