Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
•Gå icke dit! gå icke dit!» ropade Bakelse-Jeans,
som på afstånd följde efter, så fort hennes svagare ben
tilläto.
JMen grefve Thott aktade icke denna varning. Han
fördubblade sina steg, och nedkom snart från berget.
Han fick föremålen der nere på nära håll, och märkte
att i den lilla viken lågo flere båtar. Af husen
upp-tickte han ett, som af beskaffenheten syntes honom
vara en ladugårdsbyggnad. Derifrån kom det
obeskrifliga oväsendet. Han kunde, utom hundarnes och
kornas höga tillkännagifvanden, nu äfven urskilja skarpa,
ehuru ofta afbrutna, ljud från menniskor: skrik,
svordomar, jemmerrop; stundom ytterst grofva, men
emellanåt helt oförmodadt så gälla och skära, som från
qvinnor.
»Det der alltihop begriper jag!» utbrast Clas Thott,
och påskyndade sina steg ti|l den grad, alt han
slutligen sprang.
Han befann sig nu framför en ladugårdsbyggnad,
med en synnerligt hög takresning till foderskulle. Han
stannade ett ögonblick för alt lyssna: del förekom
honom, att det värsta skriket kom från foderskullen, och
stundom blandades med dämpade ljud, likasom af
persöner, dem man ville qväfva deruppe, eller hindra
från att ropa. Råmandct från båsen i det stora undre
rummel, der boskapen stod, fortfor härvid på det
förfärligaste; och det tycktes vara någon, som med flit
oroade, släck och retade korna, för att få dera till den
högsta ansträngning. Likaså hördes slängar utdelas åt
ett koppel hundar, hvarigenom de bragtes alt skälla
och morra öfver all höfva.
»Vill man genom detta starka oväsen hindra lätena
på vinden alt höras?» sade gref Tholt till sig sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
