Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Grefve Clas ryste, der han slod. Här blir hvarje
minut dyrbar, tänkte han. Gud låte Bastian vela skynda
»ig hit med folket!
Emellertid blickade ban omkring sig med yttersta
uppmärksamhet. lian gick litet åt sidan, för att icke
bemärkas af karlarne, som buro penningkistan ned till
stranden. Detta utgör ulan tvifvel den skall, hvilken
min bror rest efter, och som väl är fru Bonauschiölds
egendom; men det kan jag icke hjelpa nu. Om den
ock blir kastad i elden och förloras, så måste jag dock
för närvarande endast länka på min brors räddning.
Dessa inbitna skurkar äro säkert beredde alt icke sky
någon illgerning.
Under en liten omväg, som han gjorde, varseblef
han en stege vid ena gafveln. Den ledde upp till den
öppning på skullen, hvarigenom man brukade införa
höet från höskrindorna vid bärgning. Luckan var till
hälften öppen. Grefve Clas steg utan betänkande upp
för siegen.
När han kommit så högt, att han kunde blicka in i
höskullen, märkte han ingen person nära gafvel-luckan,
men hörde från vråarne längre bort elt vildl skrän af
illa slagna varelser, som knappt tycklcs kunna röra
sig vidare, och elt ännu högre buller från andra, som
förmodligen ännu kämpade. På skullen var icke fullt
med hö. Dock lågo här och der temligen stora
pac-kor eller högar deraf, men hvilka under tumultet
blifvit kringdrifna, upplösta i små volmar, och på
sina ställen rykte som damm om de fäktandes armar
och ben.
»Oh. jag är en alldeles olycklig menniska, om jag
icke lyckas nu! nu!» hörde gref Clas en qvinlig och
till ullrycket ganska vacker röst yttra sig i grannskapet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
