Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
lemnade kulan låg, och der ban såg ron Pahlen sta
utanföre enligt öfvererenskommelse.
■Von Pablen! von Pahlen!» ropade grefve Clas med
hög röst. »Håll icke vakt längre nu, ulan kom ned
med Baslian, den stackars Jeana och den tredje
kamraten: kom ned till viken, att göra oss sällskap på
båten!»
Löjtnant von Pahlen, som hittills troget stått under
den lummiga granen, och Bastian, som jemte den sista
Björköboen otåligt skådat in i bergskrefvan, för alt
upptäcka huru derinne tillginge, hade ännu ej märkt
något af äfventyret på sjön.
Väckte af Gref Tholts höga rop, sprungo de
samt-ligcn nu ned till stranden, och förvånades ej litet, att
▼arseblifva personer ute i båt, hvilka de som bäst
tänkte sig nere i svalget af eri mörk bergskula.
Bakelse-Jeana hade måst gå hela vägen tillbaka
genom hålan, för att utkomma landvägen, efler bon icke
Tågade sig vada i strandvattnet.
Didrik lyckades snart draga båten så mycket
tillbaka, alt von Pahlen och hans begge män jemte
Bakelse-Jeana med lätthet kunde gå ombord. Äfven grep man
årorna, och kom snart i full gång.
Man såg sig friskt ute på vattnet, och man rodde
mot Edebyholme, ofvanför Alvikslandel, hvilket på
denna sida utgör det yttersta af Lofön. Del var
samma kosa, som Gaspolin höll; och han hade ett
temligen godt försprång, till följe af det uppehåll, som grefve
Thott icke kunnat undvika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
