Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Clas Thott aflägsnade sig med ståthållaren, och
återkom efter några minuters samtal. Han tycktes i
yttersta grad förstämd, nästan blek; hans uppsyn
tillkännagaf vrede och förakt.
»O skam utan like!» utbrast han, och den efteråt
följande ståthållaren kunde icke hejda honom. »En falsk
myntare, en tjufgömmare, en tjuf sjelf, njuter försvar
från högre ort!»
Ej af konungen, herr grefve!
»Nej, jag hör det.»
Ej af regeringen, herre!
»Nej, då; men från någon likväl . . fran någon i
rådet, eller i ministeren . . gode Gud? O milt
fädernesland! Kanske, till sluts, delar man sjelf på den der
slags högre orten vinsten af det falska myntet, som man
här omhuldar och tillåter göras?»
Ståthållaren svarade ingenting.
»Nåväl, min herre, ni gifver mig då ingen vakt?»
Jag vill, det är uppenbart! Men jag kan icke, så
som sakerna slå.
»Men om ni får konungens befallning, gifver ni mig
handräckning då?»
Det förstås.
»Jag reser genast till Carlberg och begär audiens.»
Herr grefven känner icke, alt hans majestät i dag
icke är på Carlberg?
»Hvad vill det säga?»
Hans majestät är på jagt.
»Hvilket olycksöde? Hvar jagar hans majestät?»
Uppåt Stäke.
»Vid Stäke? Min Gud! . . låt se? Men . . men det
vore en för stor omväg, att fara först dit och sedan
hit tillbaka. Grufliga belägenhet! Och min bror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
