Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
någon som icke 8r hans folk, att detta guld och detta
silfver ett ögonblick komme alt befinna sig utom Lugnet,
så skulle mina slottsknektar genast kunna taga det för
herr grefvens räkning. Jag försäkrar, att ej det
ringaste hinder skulle möta härför.»
Vet herr ståthållaren, att finge man guldet och
silfret på den punkten, så kunde jag taga det sjelf
utan slottsknektar.
»Det är möjligt. Men herr grefven har ju begärt
min handräckning? Och en sådan nekar jag aldrig.»
Kom, von Pahlen! sade Clas Thott.
Han ämnade gå, utan att bevärdiga ståthållaren
med en afskedsnick. Men i detsamma föll det honom
in, att det ändock ej kunde vara så ur vägen, att
hafva de tio slottsknektarno i grannskapet, om han
också ej kunde begagna dem på sjelfva Lugnet.
Han vände sig således lill ståthållaren igen. »Jag
år färdig alt gå nu, herr ståthållare! Står
handräckningen der nere? Följer herr ståthållaren sjelf med?»
Nej: begär icke det, min bästa grefve!
»Det gör jag också icke. Men hvem förer befälet
öfver dem?»
En korpral, som noga känner mina ordres, och som
går så langl ban får.
»Jag tackar. Farväl, herr ståthållare!»
Farväl, grefve Thott!»
Man skildes från hvarann med delade tankar. Clas
Thott och von Pahlen begåfvo sig från Hemmet, och
åtföljdes af en korpral med tio man, hvilka marcherade
med en ganska god hållning, och gingo grefven tätt i
spåren. Man hade redan tillryggalagt slottsparken,
och gick på strandvägen åt Lugnel till. Ställets
bygg-ningar äro på denna sidan icke synliga, förrän man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
