Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Ja, ganska visst.
»Och ni ärnar behålla mig?»
Ja.
»Ni skickar mig alldeles icke tillbaka till Gaspolins?»
På intet vilkor.
»Då vill jag tillhöra er, och dermed punkt. Ni
skall blifva varse, att ni har fått någonting.»
Grefve Clas mätte henne från hufvud till fot, och
viste ej hvad han skulle länka.
»Nu, efter jag tillhör er,» fortfor Micraac/»skall jag
berätta er, att gamla Jeana sitter fången hos Gaspolin,
som misstänkt henne för mellangång.»
Det är allt rätt, gunås! inföll Didrik; jag hörde nyss
Bastian frukta någol dylikt, och derför just bad han oss
skynda bit och uppsöka grefven och säga, att ingen
hjelp vidare tör vara att vänta från hans mormor.
»Gunås?» utbrast Micmac. »Skall man säga så, när
man fått en mycket bättre fånge för den man mistat?
Vet, grefve: bakelsemormor skall icke nu kunna vara
er lill gagn för en kopparskillings värde; men jag kan
tjena er till nytta för tio blanka riksdalrar och
hundrafem lill.»
Minsann! tänkte grefve Clas, och det upprann
genast i hans föreställning, att den fånge, han gjort,
kunde blifva honom vida mera användbar, än blott,
såsom han först ämnat, till några uppgifters meddelande.
»Nå, grefve?» utbrast hon och såg honom lika skarpt
som oförskämdt i ansigtet. »Nu har ni väl fattal ert
beslut? Ni lar mig i utbyte mol Bakelse-Jeana? Det
gör ni! Se så, befall!»
Hm . .
Grefve Clas, som aldrig varit i slikt sällskap, kände
sig verkligen något förlägen, hvad han skulle börja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
