Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
qvarhållande, att, då Gaspolin sjelf nu var borta,
ingen kunde hafva lagt hinder i vågen för fångens
aflägsnande, äfven om någon märkt hvad som skedde.
Slutligen kände sig också grefve Glas nu så manstark,
att han ganska väl kunde möta flere händelsevis
påkommande fiender, så fort icke Gaspolin vartill hands,
att uppkalla hela sin besättning till kamp. Denna
tanke hade äfven gjort honom lugn i afseende på sin
nya tjenarinna. »Till och med om Micmac i sista stund
skulle vilja förråda mig, så har jag nu makt att stiga in
och helt hastigt med våld rycka min bror ur detta
näste,» hade ban sagt till sig sjelf; och straxt derpå
tillagt: »Micmac har verkligen intet skål att stanna
på halfva vägen med det hon börjat. Hon måste
vänta sig en högre belöning af mig och cn gladare
framtid!»
Micmac höll också ganska riktigt profvet, såsom man
sett.
»Låtom oss oförtöfvadt begifva oss härifrån!» rådde
hon likväl. »Ty skulle Gaspolin deruppe vid trädet
råka blifva för ledsen åt flugorna, och börja skria
vidt och bredt, så torde folk komma från Lugnet, allt
upptäckas och en svår kamp uppstå. Hvar har
grefven sin båt?»
Den ligger i viken, svarade Clas Thott. Men von
Pahlen år deruppe på andra sidan om Gaspolin i
lunden. Han måste tillsägas.
»Oh . . jag tycker ej om dessa hinder!» utbrast
Micmac.
Den arma åldriga vill jag icke heller lemna efter
mig, fortfor han.
»Bakelse-Jeana? bah.»
Och hela don tagna skatten . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
