Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
ingen. Om jag icke hyste en afsmak für förklädda
personer, så skulle jag tänka allt godt om den obekanta
bär, som bjudit till alt göra mig glad i dag med en
den bästa helsning.»
När vi kommit i gång med vår seglats, svarade
grefve Clas, skall jag förklara dig denna flickas
händelse och orsaken, hvarföre bon visar sig förklädd.
»Kanske skall också då den stund komma, alt herr
grefven sjelf känner igen mig?» sade Lolla halfhögt,
och vände sig till major Åke Thott.
Hvad? inföll denne och började betrakta den
fremmande med större uppmärksamhet. Hastigt utbrast
ban, under djup förvåning:
»Min Gud! är det ej dig jag är den största
tacksamhet skyldig? Flicka, är det icke du, som i natt
på det förfärliga stället i Stockholm förskaffade mig
den bål, hvarmed jag eflersalte flyktingarne?»
Lotta svarade ell sakta ja.
»Förträffliga, raska barn! Kan du ursäkta mig?
Men min sans och milt minne hafva icke alldeles
återkommit ännu, efter hvad jag utstått!»
Dessutom, herr grefve, var det mörkt i natt,
tillade bon. Och ni hade ganska brådtom att komma
ned i båten.
»Del är förskräckligt, hvad en olika klädedrägten
göra menniskor oigenkänliga, min bror!» fortfor Ake.
»Men jag förbehåller mig, att få bereda en framlid åt
denna faltiga flicka, för det goda hon gjort. Jag inser
i hvad sällskap hon varit invecklad; jag gillar, att hon
kommer dit bort, som du säger. Men jag utfäster en
summa åt henne.»
Under dessa och flera andra samtal, gick segelfarten
från Herrhamn på Kungshalt. Man styrde först kosan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
