Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Fru Björnram blickade åt sidan. Ulan alt svara
rält fram, sade hon blott: »konungen har mycket alt
tänka på; han kan och behöfver ej minnas allt. Jag
förmodar, att han glömt mig.»
Och ni önskar ej sjelf göra er påmind?
»Jag kan icke säga det. Men den tid är möjlig, då
jag hos grefve Kobert Thott torde vilja utbedja mig en
stor återtjenst för del lilla, jag bevisat honom i dessa
dagar, och hvilket jag hoppas skall bära frukl.»
Nämn blott, och jag slår färdig! svarade han.
Min förbindelse till er är den största, som en
menniska kan hafva lill en annan.
»Jag tackar er för en så hjertlig förklaring!» inföll
hon med en stämma, som på en gång återtog mycket
den enkla sanning, hon under det föregående lemnat,
för att gifva rum åt ett uttryck af öfvernaturlighet.
Hon syntes varm, mild, och i hast ej alls vidare lik
en IroHpacka. »Min grefve!» slöt hon, »res nu, och
Gud vare med eder! Sök alt i godo komma öfverens
med edra bröder; ni skall kanske bekomma mindre i
gods, men mera i vänskap, och det förslår bättre. När
ni en dag kommer till den stackars Hedvig Taube,
så . . »
Hon afbröt. Robert Augustin kunde ej undvika att
se upp på henne med en viss förvåning. Så? frågade
ban.
»Så sök framför allt att vara menniska!» sade hon
med en vänlig nick.
Grefve Robert kunde icke förklara denna vändning
i fru Björnrams uttryck och tal. Om hon förut hade
förekommit honom underbar, då hon gick till väga
med alla sina mysteriösa saker, så syntes hon honom,
om möjligt, ännu mera trollsk nu, när hon oförmodadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
