Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
gerna sina rum på en dag eller par åt så hyggliga
herrskaper, som dervid alltid vankades, och som
merendels betalade mycket hederligt. Folket på Bonås
var nu som bäst ute på sitt arbete; med undantag af
en eller annan person, som höll sig i köket,
angelägen att artigt och galant vara till uppassning, derest
herrskapet ville något. Det var också till dem Reinhold,
Didrik och Lotta sällat sig; och för närvarande funno
sig alla tre oändligen väl på detta lilla muntra och
trefliga ställe. Björköboerne höllo sig för det mesta
nere i sin segelbåt, för att afvakta de vidare
befallningar för resan, grefve Clas Thott, som hyrt båten
för hela dagen, kunde hafva att gifva dem.
Tage Thott hjelpte sin älskade Juliana ned ur
vagnen. För första gången gaf hans uppsyn tillkänna en
viss förlägenhet; och då han såg Kobert, som nu äfven
lemnat sin kalesch, komma framåt, kunde han icke
underlåta, att i tysthet vinka honom, innan de gingo
in tillsammans.
»Nu, Robert» . . sade han halfhögt.
Hvad menar du?
»Du anar ingenting?»
Bo fruntimmerna här?
»Ja.»
Jag skall således träffa Marié Susanne?
»Det är ett intet . . »
Kanske också fru Bonauschiöld?
»Det är mindre än intet, jag försäkrar dig.»
Men du ser underlig ut, Tage?
»Tänk, bror Robert, om vi här skulle få midt för
våra ögon de personer, som vi i natt hade den mindre
höfligheten alt stänga in på Riksdalershuset?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
