Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
»Du bar rätt,» svarade Tage» »Den enda vrede, vi
begge på vår sida kunna hysa, år att vredgas
deröfver, att j ären vrede på oss.»
Det innefattar icke skål, Tage!
»Jag förstår. Och vi skola nog tala derom. Har
icke äfven von Drachenmilch ett visst born i sidan?»
Den Tyske fänriken såg upp, ej utan en viss
förundran. Horn i sidan? upprepade han.
»Ja, herr fänrik. Är ni icke ursinnigt vred på min
bror, grefve Kobert Tbott? Jag tycker mig minnas
det.»
Ja visst! påminde sig von Drachenmilch. Han har
förleden natt uppfört sig mot mig på ett ganska . .
på ett ganska . .
»Nå, ser ni det, min fänrik? Kan ni glömma, att ni
är ursinnig på honom? Vill ni icke duellera med
honom? Vill ni ej sticka ihjäl honom? Vill ni icke
åtminstone beröfva honom huden på några ställen?»
Det vill jag visst; men . .
»Nå?»
Jag . .
»Hur kan ni slå så trankil?»
Tarteiflel, ni bedrar er! jag är alldeles icke trankil.
Donnerwetter, vill ni draga värjan genast!
»Jag har väntat att se denna eld hos er, herr
fänrik. Jag förmodar, att ett par andre ibland oss ej
bysa mindre lifliga känslor i denna stund. Låtom oss
då, mina herrar, denna gång använda all vår vrede i
konungens tjenst, efter han gör anspråk derpå för sin
hoflest; men noga ihågkomma, alt i morgon eller
öf-vermorgon, när hofnöjet gått förbi, återkomma till oss
sjelfva och påminna oss allt hvad vi hafva att påminna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
