Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
hvit, fin linneduk, fuktad i ätlika. Han hade nyss
vaknat från sin svimning, uppreste hufvudet sakta och
såg sig omkring.
Hofjunkar Thott nalkades lägret, och yttrade sir»
fägnad öfver att se hans majestät uppslå ögonen med
en liflighet, som tillkännagaf, all ingen fara var för
handen.
»Jag känner mig mall!» svarade konungen.
»Nalkas, min vän! hvem är ni? Ah . . jag igenkänner er!
hvar befinner jag mig, min hofjunkare?»
1 skötet af de trognaste undersåtare, svarade Tage
med en djup bugning.
»Men på hvilket ställe?»
På samma stora skog som alltid . .
»Detta är icke Stake?»
Nej. Eders majestät har icke nåden att vara i ett
af sina tält. Men delta enkla hemvist, upphöjdt nu
genom sin konungs närvaro, tillhör en god
undersåtare, som tillika är skogvaktare på den ansenliga mark,
eders majestät i dag täckls utvälja lill jaglmark.
»Hvad heter platsen?»
Rännarskedet.
»Bei Gott, det namnet har jag hört! Det fägnar
mig. Jag finner mig ganska väl här. Jag stannar,
tills det går öfver. Jag känner mig bättre nu, än
om jag vore i ett af mina tält. Hvar äro mina
jägare?»
Vi vänta ögonblickligen hofsekreteraren Poupardin.
»Aha . . hahaba? konungen!»
Ja, vi vänta honom med det öfriga hofvet
ofördröj-ligen hit från Stäke. Men underrättelsen om den
timade olyckan, har ej förrän nu kunnat hinna dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
