Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
»Det är jag. Det förstås. Men kan man icke såsom
ande vara på Rännarskedet?»
Hm, tänkte Tage Thott, och det gick en kåre öfver
hans rygg. Värdinnan, som jag på narri kallat en
fée, måste hafva trollat på mera allvar, än jag sjelf
anat. Är det möjligt, att konungen tänker hvad han
säger? tillade han.
Kung Fredrik hörde dessa ord. och smålog. »Min
mening är, alt jag icke rätt vet huru det förhåller sig
med mig,» sade han. »Men det roar mig, att antaga,
alt jag är en ande, och jag Iror det rättnu sjelf.»
Von Drachenmilch såg på sin monark med
genomträngande, nästan spöklika ögon. Efter en
betydelsefull paus utbrast han högt och snart sagdt
profetiskt: landtgrefve! jag ser på er! ni är . . ni år . . ja,
vid Gud! ni är en ande, der ni sitter!
Dessa ord verkade elektriskt på alla närvarande.
Man blickade upp på den sjuke konungen såsom på
ett annat väsende. Man vågade knappt andas.
Men ban sjelf bibehöll sitt goda lynne. »Mina
gäster!» sade han, »jag är således en ande, fast omklädd
med denna kropp. I alla fall kan ni betrakta mig med
samma glada ögon som förr. Ty om jag är en skugga,
så är jag dock ingen annan än kung Fredriks skugga:
och honom har ni ju alltid älskat? åtminstone aldrig
fruktal?»
En hög och förundransvärd stämning hade i hast
bemäktigat sig alla. Det var icke bäfvan längre. Man
hade redan till hälften vant sig vid den underbara
tanken. Marie Susanne var den första, som steg upp,
nalkades konungens säng, fattade hans hand, fann den
varm och tryckte en kyss derpå. Goda barn! sade ban
tillbaka, balfhviskande, och såg på henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
