Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
Åke Thott nalkades konungens bädd, böjde ett kni
och utbrast: himmelska lycka, som fört mig hit i
denna stund!
»Har ni ingen vidare önskan?»
Ingen mera än den, att, sedan jag återfått den
förlorade skatten, nedlägga det behöfliga deraf i deras
händer, som kunde utverka . .
»Utverka?»
Jag begär icke annat än rättvisa, ers majeståt!
»Hvarföre lägger ni då penningar till?»
Oh . . en ande fattar ej detta. Ers majestät, från
sin närvarande eviga ståndpunkt, anser, att rätten kan
hafva sin gång utan bistånd af guld. Skulle ers
majestät ännu täckas se sakerna på jorden i deras gestalt:
skulle en så hög ande, som ers majestät, behaga
nå-digst skåda, hvilka menniskor sitta i rådkammaren; sä
skulle det tillika förlåtas mig, att jag vill bära mig åt
på det sätt, som förer till målet.
»Yi skola tänka derpå,» svarade konungen med en
nick, som antydde, att audienstagaren uppväckt
ledsamma föreställningar hos honom. »Det är nog för
denna gång, min major! ingå i öfverläggning med
Wef-verstedt, och han skall, till följe af min biljett, gifva
er de bästa råd.»
Och jag får Ekolsund ?
•Det torde slutas så, alt ni antingen bekommer detta
eller något annat. Var öfvertygad. Yerstehen Sie!»
Åke Thott steg upp, för att aflägsna sig vid den
gifna vinken.
»Bed er bror, Clas Thott, infinna sig,» sade
konungen med en nådig afskedsnick. Åke gick,
fullkomligen belåten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
