Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
Hon skall icke behöfva älska mig med kärlek. Jag
efterfrågar icke delta mera. Hjertat är förbrändt och
ligger i aska.
»Huru skall hon då älska er?»
Hon skall fastkedjas vid min vilja. Hon skall lyda
min önskan. Hon skall . .
»Hon skall genom förtrollning fästas vid er, utan
att älska er? Jag förslår. Det är det gamla. Detta
skall väl vinnas genom samma konster, som . . minnes
jag namnet rätt? min informator sade mig det flere
gånger ur Horatius . . som en Canidia i Rom utöfvat?»
Jag efterfrågar ej Canidia.
»Visst. Ni brukar nyare konster?»
En ande borde icke fråga hvad till och med
menniskor veta.
»Godt. Jag märker, att ni hemtat mycket mod,
grefve Robert. Men hvem ansvarar er för, att jag
kanske icke är en ande?»
Ha . . !
»Jag skulle kunna vara rält och slätt den jag är . .
kung Fredrik nu som förr.»
Gud! Vore det möjligt?
»Jag tror, att delta till och med förfärar er mer, än
om jag vore sjelfva den ande, för hvilken ni eljest vid
ert första inträde så mycket bäfvade?»
Robert störtade fram lill konungens bädd, föll på
ell knä och fattade hans hand.
Min konung! utbrast han, ni lefver? ni lefver då?
ni är ej en ande? Oh . . jag är förlorad, om ni vill!
Ni bar hört den förfärligaste bekännelse från min mun.
Ers majestät, ni ser mig här för edra fötter: döden är
min säkra lott: jag trodde mig tala vid en afliden blott,
o min Gud?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
