Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
Det är synd, all audiensen blifvit afbruten, fortfor
Clas. Utan tvifvel hade också våra fruntimmer här
något, och kanske ganska mycket, att andraga inför
önskningarnes domare. Äfven de hade kanske fått svart på
hvitt. Men det har gått med dem nu, som ofta; de
måste begrafva sina önskningar inom eget bröst, och
tiga.
»Frukta ej, att de liga, min bror,» svarade Tage Tholt.
»Det är väl sanl, att önskningsparlamentel nu blifvit
ajourneradt. Men våra damer hafva för det mesta oss
att tillgå; och hvad de ej fått tillfälle att säga
konungen, skola de i stället anförtro oss under resan. Men
tsl ts! se hvem som nalkas . .
»Det är kung Pouffardin.»
Men han är icke ensam.
»Hvem bar han i sitt följe?»
Det var en underlig karl!
»Det var en ful menniska.»
Hm, får jag se? utbrast Tage. Ja visst är ban
ful, men han har ändå ordentligt aili hvad han skall
hafva i ansigtet.
»Han går med en bjällra hängande i hvart öra.»
Hvad skall det tjena till? Och guldring i näsan!
»Ts, få se? den karlen stiger fram till dig, Tage.»
Han har en lång staf i handen. Skall han föreställa
härold? Hans brokiga och lappiga drägt liknar
nästan ett slags uniform. Det var märkvärdigt!
Den fula mannen nalkades verkligen till hofjunkar
Thott, och när denne stannade för att höra hvad karlen
ville, utropade han med stark röst:
»Mäktige tjenare hos den stormäktige konung Fredrik,
anmäl ett sändebud, som önskar nedlägga sina ord
för monarkens fötter!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
