Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
skulle beGnna sig till fols på en ödslig skogsväg. Han
föreslog honom derföre, att sitta upp på lakejens bäst,
om han behagade, och på detta sätt snart, såsom man
borde hoppas, inhemta sitt egei åkdon.
Grefve Robert, som fortfor att förställa sitt mål,
för öfrigt talade så litet som möjligt och höll sig på
ett visst afstånd från von Pahlen, lyckades att vara
obekant för denne. Han betänkte sig ej, utan mottog
förslaget, alt sitta upp på den ena af hästarne. Den
tiden var det icke en så stor ovanlighet, som nu, att
två personer intogo en hästrygg, så fort djuret hade
styrka nog alt bära dem. Helst om natten, då ingen
vidare just kunde blifva vittne till färden, gick det
väl för sig. Betjenlcn makade sig upp ur sadeln, för alt
gifva bättre rum ål den fremmande. Kobert Augustin
satte ena foten i stigbygeln, men var icke rält vig alt
komma upp i sadeln, emedan han höll sin skatt under
andra armen. Hollakejen fattade honom i banden och
hjelpte honom. Han kom upp, ehuru ej utan
obe-qvämligheler, enär, huru man tager det, två alltid
utgöra för mycket på en hästrygg. Emellertid var han
nu så långt kommen, att han hade det andra benet
kastadl öfver sadeln, då hästen oförmodadt började
stegra sig och visa tecken till högsta ostyrighct.
Kobert, som måste bjuda till alt icke falla af, sattes
derigenom i nödvändighet all bruka begge sina armar.
Vid den snabba och instinktiva rörelse, han
ögonblickligt måste göra, släppte han spegelfodralet, hvilket hart
hittills sä noga hållit under venstra armen. Del föll
ned på landsvägen. Hästen upphörde nu atl stegra sig,
men satte utaf i sträck, liksom betagen af den
högsta förskräckelse. Von Pahlen begaf sig efter så fort
han kunde; men hans häst, ehuru god trafvare, ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
